Bakom mina solglasögon...

stirrar jag ofta ogenerat på människor omkring mig! Idag lade jag märke till just en speciell sak på min korta promenad till bussen. Det var kameror överallt Det filmades och fotades i varje hörn av lilla torg, jag såg en tjej som tvingade hela sin familj att sitta tysta tills hon hitta exakt rätt vinkel! Det tog en stund.

Jag är fascinerad av vår besatthet av att dokumentera våra känslor, för det är oftast då man sliter fram kameran. Det är sällan jag drar fram kameran när jag och mannen ligger som två strandade valar på soffan..
Jag undrar hur mycket av själva känslan man missar när man är upptagen med att föreviga den?

Bara häromdan blev jag lite hög på att cykla i ett soligt Skånskt landskap att jag var tvungen att stanna och dra fram kameran och självklart kära läsare kommer jag att lägga upp dem här så att ni kan dela det med mig!

Jag måste verkligen lära mig att jobba med bilder i bloggen. Trädkramaren gör så himla snygga grejer och jag kan bara flytta dem till vänster och höger..









I övrigt lade jag till en "gadget" som räknar hur många som
snubblar in på denna blogg.. Det är oroväckande många och
prestationsångesten höll mig vaken hela natten! Eller inte, men kul
att så många kunde komma! ;)