Som ni flesta vet är jag fortfarande fri från ett inkomstbringande arbeten. Andra arbeten har jag gott om! Vilket faktiskt är väldans skönt.
Samtidigt som min arbetsfrihet infann sig fick jag höra av en fin vän att ett språkcafé i Seved sökte volentärer. Vi förstod inte helt vad det skulle innebära men kaffe och att prata verkade ingå. "-Självklart ska jag vara med! Låter som my kind of place."
Det visade sig vara ett ställa där en pratade över en kopp kaffe eller två men det är ändå så mycket mer. Besökarna blev vänner, inte så att vi umgås privat men de vet nog mer om vad som händer mer i mitt liv än min familj. Jag träffar ju dem tre dagar i veckan.
De ger mig energi att orka vänta på det där jobbet där jag vet att jag kan göra skillnad, speciellt för dem. De är så många och de vill inte annat än att bli integrerade i samhället, få ett jobb, få svenska vänner, bara få känna sig hemma. Kan tillägga att oftast är jag den enda svenskfödda på plats.
Det måste vara svårt att bli integrerad i ett samhälle som inte släpper in. Jag vill inte anklaga människor, jag vet att alla inte brinner för samma saker som jag gör. Men nästa person som berättar för mig att invandrare är si eller så, inte vill jobba (lägg in valfritt korkat argument) osv, orkar jag inte längre ödsla tid på att debattera med utan kommer nog endast ge hen en käftsmäll!
Vi sitter och pratar om det mesta, högt och lågt. Ibland i smågrupper men ofta i storgrupp. Idag var vi ca 25 personer. Eftersom ingen vill störa samtalet så viskar de små frågor om stavning och betydelser av ord. Är ganska kul att bläddra i mitt block och nästan minnas allt vi pratat om.
Vet att Anne inte gillar bilden nedan men jag tycker den (och hon) är fantastisk! Sorry ;)
Vill ni se fler bilder och kika lite på vårt härliga bibliotek Garaget så klicka på namnet.
Nä nu är det dags att varva ner för att snart gå i säng! I morgon hittar jag säkert det perfekta arbetet att söka! Får avsluta med dagens självklara miljötips!
Samtidigt som min arbetsfrihet infann sig fick jag höra av en fin vän att ett språkcafé i Seved sökte volentärer. Vi förstod inte helt vad det skulle innebära men kaffe och att prata verkade ingå. "-Självklart ska jag vara med! Låter som my kind of place."
Det visade sig vara ett ställa där en pratade över en kopp kaffe eller två men det är ändå så mycket mer. Besökarna blev vänner, inte så att vi umgås privat men de vet nog mer om vad som händer mer i mitt liv än min familj. Jag träffar ju dem tre dagar i veckan.
De ger mig energi att orka vänta på det där jobbet där jag vet att jag kan göra skillnad, speciellt för dem. De är så många och de vill inte annat än att bli integrerade i samhället, få ett jobb, få svenska vänner, bara få känna sig hemma. Kan tillägga att oftast är jag den enda svenskfödda på plats.
Det måste vara svårt att bli integrerad i ett samhälle som inte släpper in. Jag vill inte anklaga människor, jag vet att alla inte brinner för samma saker som jag gör. Men nästa person som berättar för mig att invandrare är si eller så, inte vill jobba (lägg in valfritt korkat argument) osv, orkar jag inte längre ödsla tid på att debattera med utan kommer nog endast ge hen en käftsmäll!
Vet att Anne inte gillar bilden nedan men jag tycker den (och hon) är fantastisk! Sorry ;)
Vill ni se fler bilder och kika lite på vårt härliga bibliotek Garaget så klicka på namnet.
 |
| Bild tagen från Sydsvenskan som skrev om Språkkafet! |
Nä nu är det dags att varva ner för att snart gå i säng! I morgon hittar jag säkert det perfekta arbetet att söka! Får avsluta med dagens självklara miljötips!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar